Svavelvinter – Den gudomliga väven
Genre Rock

LYRIC
Den gudomliga väven

Tuppen står mot solens uppgång
Stolt han gal de gyllne toner
Orden sjunger höga språket
Låga tungan löper under

Varpens plogfåra
Dess skyttel en fågelnäbb
Jag väver världen
Vet ni det nu eller ej

Väven vindlar, varp och inslag
Tråden, skör som ålderhåret
Faller i sitt eget alldjup
Bythos kallar kött till bilden

Mäktigt ljuder runosång
Ger dälden, skaldar träden
Täljer tingen, mäler tiden
Tar flöde och form
Tralavind, din trägna gång
Låt klösa gråhavstäcket
Ro med kraft till ön Marjura
Nu skåda en strand

Havеts sten på solstrand smälter
Blommor vissnar, bladen vittrar
Gudabann till ändе gånget
Mörker föder forna makter

Aldrun, sångerskan ur vågen
Silvia Miranda, häxan
Ammisadu, sydlandsprästen
Alla bidar tidens allvar

Masternas frukter
Med seglens gula bladverk
Alla löven nu
Faller i havet

Stammen klyver vattnets yta
Ödets ässja hörs i fjärran
Norden kallar, nordan kyler
Karga nunors vakt om natten

Fjärran arten, skalets folk
Bekryper djupen under ytan
Bidar tiden, väntar lägen
Klamrar ren vid bark och grenar

Hanen höjer halsen lång
Ur hinnor halar djuren
Klöser marken, hackar lösen
Ger värme och blod
Fågelns tjut med gudatvång
Drar vinden, sliter varpen
Lyfter livet ur dess drömmar
Han väver ett land

En strand
En hand
Ett band

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *